Jag lät henne vara lycklig…

En kvinna som ringt i många år hörde av sig förra veckan och var så lycklig. Hon hade träffat en man på puben och han hade följt med henne hem. Hon var så kär och lycklig när hon ringde dagen efter. Han var så snäll och sa så många fina saker. Jag hade inte hjärta att säga det jag såg. Det varar inte länge. Han går hem till sitt. Igår kväll var hon på min telefon, men jag sms ring imorgon. Det var sent. Vi pratade imorse och det var så sorgligt. Han svarade inte på hennes mail eller sms. Hon frågade oss  – varför. Jag vet sanningen, men jag kan inte vara helt sanningsenlig där. Hon skulle ta det som en personlig förolämpning. Vi fick vira in det lite snyggt. Nåja, hon hade flera kavaljerer och vi rådde henne att ringa en annan och bjuda på fika och det blir nog bra. Det blev bra till slut.